Yosefs uppsats !

Vad jag tycker om språk !

Det sägs att ditt språk kan vara en bit av identitet. Hur du är som person.

Jag ska prata om det är sant om mig iallafal. Jag anpassar mitt språk till situationen, jag pratar/chattar direkt inte så som jag pratar i skolan. Det är enklare att öppna sig via mobil än verkligheten. Jag kan prata tufft och hårt i skolan och på mobilen men det är olika, dock så händer det att jag ibland pratar likadant överallt men inte så ofta. Dessutom så är jag en kille så mitt språk har flertals skillnader med någon tjej som går i min klass. 

Killar i vår ålder är inte alls lika varandra. Någon är snäll men ensam. Någon är tuff och någon är cool. 

  Jag tycker att det är sant om att ditt språk kan vara en bit av din identitet, eftersom vid 13-14års åldern så måste man vara ’‘tuff’’. Man kan liksom inte skriva ’‘Jag älskar dig’’ till någon tjej/kille utan att man kan bli kallad ’‘bög,tönt’’ och sådär men det betyder inte alls att personen är då sådär som dom kallar en. 

  Ett par skillnader mellan killar och tjejer i 13-14 års åldern är hur dom snackar och deras chattspråk. Killar sitter inte direkt och pratar om sina kärleksproblem/problem med andra killar utan det kan man göra med en tjej istället. Tjejer kan enkelt prata om sina kärleksproblem/problem med deras tjej kompis. Det är enkelt för dom eftersom tjejer gillar att prata om relationer och sånt där. 

Deras chattspråk har en skillnad mellan killar också, killar skriver inte, ’‘aww så söt’’ utan det är tjejer som gör det. Man får liksom inte se för ’‘snäll’’ inför tjejerna och killarna.

Kroppspråk kan vara ’‘ord’’ som kroppen uttalar, ett exempel är när man har sina armar i kors, det kan betyda att man är bestämd eller arg. Har man armarna utåt, eller emot rumpan så kan det betyda att man har rodnat,att man vill öppna sig för en speciell person. 

Är man kille och har sina armar utåt, en bit från kroppen så kan det betyda att man vill vara/är tuff, stark och sådär. Att man inte är rädd för att slåss.

Chattspråk uppfyller faktiskt ett par saker. Eftersom man är bakom en skärm/mobil så kan man vara vem som helst, man kan vara anonym och sig själv. En väldigt bra sak med chattspråk är att man kan faktiskt visa sin humör, via smileys, är man glad så skickar man en glad smiley, är man ledsen så skickar man en ledsen smiley. Chattspråket just nu i Sverige är väldigt enkelt, väldigt mycket smilies och förkortningar, som t.ex. ’‘vgd’’ som då betyder ’‘vad gör du’’. Det är snabbt och enkelt att skriva.Chattspråk har också en bra funktion, för att låta stor,hård eller bara för att göra sig själv låta bestämd så kan man använda stora bokstäver, ett exempel är ''DET RÄCKER'', man kan tänka sig någon skrika det högt och då kan man bli väldigt tyst, som om man är rädd, man kan skriva det på en chatt och alla kan plötsligt tro att man är väldigt arg. 

  

  

Nu något till något helt annat. 

Maktspråk/härskartekniker är något som är vanligt just nu i t.ex. i skolan. Härskartekniker är något man säger till någon för att man inte orkar eller vill själv göra det. Ett bra exempel är när man är i matsalen och en kompis säger ’’ du som är så snabb, gå och hämta ett glas mjölk åt mig’’. Det finns lite tricks att göra för att få då personen att göra det. Man kan låta trött, som om man inte orkar. Man kan låta väldigt snäll också. 

Personen som då gör det tänker,’‘han/hon tycker att jag är snabb, då gör jag det’’, eller något sånt där. Man blir glad över att få en komplimang och då gör man en tjänst för den personen. Dock så brukar det gå överstyr, som en vana. Man gör det hela tiden för att det kan ge en hög status, liksom. ’‘Kolla, personen går och hämtar mjölk åt mig,jag är bäst’’ eller sådär. Man utnyttjar personen helt enkelt. Jag ska själv vara ärlig och erkänna att jag själv brukar använda härskartekniker, då och då så händer det att jag säger t.ex. till någon att hämta en penna åt mig för att dom är snabba och snälla. 

Sen vi har haft detta området på svenska lektionerna så har jag försökt att sluta med det och jag har varit väldigt uppmärksam när någon säger sånt där till mig. Jag gör det ändå men inte alltid längre. Om någon säger t.ex. ’’ du som är så stark, kan du inte bära stolen till mig’’ så blir jag glad över att någon faktiskt tycker att jag är stark så jag gör det, jag är en person som älskar att få och ge komplimanger. Men om det händer flertals så brukar jag tveka men det slutar att jag gör det eftersom då så övertygar dom mig med flera snälla ord som ’‘snälla,du är sjukt sjysst då’’ , ’‘jag gör dig en tjänst senare’’ osv. 

Man ska försöka att inte ta emot alla komplimanger och då göra något åt det, att våga säga emot och tacka nej. Att då inte hämta mjölk åt en person osv.  Dock så är det väldigt svårt eftersom man försöker faktiskt vara så snäll som möjligt men man vill heller inte bli utnyttjad som vän då.

Jag tycker att mans språk är en bit av sin egen identitet!